2021-03-26

På förekommen anledning: om ”upplyfta citattecken” respektive »gåsögon» på svenska

Från det ena till något helt annat, jag passar på att ställa en typografisk fråga till bloggens läsare: någon av er alla har kanske lagt märke till att jag i mina artikeltexter (på svenska) på webbplatsen askergren.com alltid använder »gåsögon» numera (istället för de på svenska mycket vanligare ”upphöjda” citattecknen).

Jag har nämligen lagt märke till att alla ordbehandlingsprogram och webbläsare och mejlprogram av idag behandlar varje svenskt upplyft citattecken till vänster om ett citat (”) som om det vore ett (likadant) engelskt upplyft citattecken till höger om ett citat. Det innebär att ett citat på svenska, om textraden är något för kort, automatiskt avstavas direkt efter det första citattecknet, så här:

Bla bla bla bla bla bla ”
citat” bla bla.

Vänster citattecken lämnas alltså kvar på den övre textraden (!) när resten av citatet flyttas ned till nästa rad. Och jag har inte lyckats finna något sätt att sätta stopp för detta ofog medan jag skriver. Men jag har också lagt märkt att man helt slipper detta styvmoderliga behandlande av ”upplyfta” citatteck på svenskt vis (båda två riktade åt samma håll) om man i digitaliserad text på svenska använder s.k. gåsögon istället:

Bla bla bla bla bla bla
»citat» bla bla.

Jag har därför nyligen sett till att i hemsidans texter på svenska byta ut alla ”upplyfta” citattecken mot »gåsögon».

Är detta ett nytt fenomen? Eftersom jag under hela mitt vuxna liv aldrig någonsin tidigare lagt märke till detta ofog frågar jag mig om det är fråga om en »bugg» som dykt upp helt plötsligt, från ingenstans, i de allra senaste versionerna av alla moderna operativsystem och dataprogram (som man kan förmoda författats av programmerare som inte känner till svenskt citatteckenbruk). Är det ett problem enbart hos oss i mac-världen?

Förresten: jag låter aldrig mina datorprogram avstava ord, varken i artikeltexter eller i mejl, jag litar inte på avstavningsunktionen i programmen, de avstavar ju så »fult» på svenska – och jag gissar att fenomenet med ensamma vänstercitattecken uppträder mycket mer sällan om man låter datorn avstava långa ord, eftersom ett citat i slutet av en textrad då automatiskt alltsomoftast avstavas mitt i citatet (istället för efter vänster citattecken):

Bla bla bla bla bla bla ”ci-
tat” bla bla.

Eftersom jag vägrar avstava ord i digitaliserad text uppträder ofoget med ensamma vänstercitattecken förmodligen oftare i mina texter än hos andra? Är det därför som ingen (!) av alla dem som jag hittills frågat säger sig ha lagt märke till detta fenomen?

Om Du som läser detta händelsevis använder PC skulle jag uppskatta om Du genomförde följande cittatteckentest i ett ordbehandlings- eller mejlprogram, vilket som helst: författa en textrad med ett citat längst ut till höger i raden, låt citatet bestå av ett enda ord, ett enstavigt ord med ”upphöjda” citattecken både till höger och vänster om ordet, förläng sedan textraden med fler och fler mellanslag (varsomhelst i textraden) ända tills det att ”citatet” längst ut till höger i textraden förflyttas ned till nästa rad: stannar vänster citattecken kvar på den övre raden då? Även på en PC? Hör i såfall av Dig! Tack på förhand!

2020-07-15

Är det verkligen så att ”segrarna skriver historien”?

Det heter att ”segrarna skriver historien” – underförstått: de som segrar i krig (med våld), de ser till att historieskrivningen passar deras egna intressen – militär seger leder till kulturell dominans när kriget är slut.

Visst skriver segrarna historien när kriget väl är över, absolut – men är det så enkelt att det är den militära segern (och bara den) som ger segrarna tolkningsföreträde och kulturellt övertag över tid? Jag vill härmed tipsa en mycket intressant dokumentär av Rüdiger Suchsland: Hitlers Hollywood (2017), om UFA och Tredje rikets filmindustri 1933-1945 (på UR Play). Väl spenderade två timmar, eftersom man inte bara får se klipp ur filmer av Riefenstahl (som vanligt) utan även klipp ur massor av andra filmer som man inte annars brukar ta sig tid att visa när man visar klipp ur den tidens tyska filmpropaganda. Och något man slås av är – de ariska skönhetsidealen i Hitlertyskland till trots – hur fula, föga attraktiva de tyska filmstjärnorna är. Kvinnorna är inte särskilt kvinnliga (plattbröstade, alldagliga), männen inte särskilt manliga (smalaxlade, flyende hakor).

Tysk leading man: Carl Raddatz – ingen Gary Cooper direkt. Stillbild från Hitlers Hollywood (2017).

I den amerikanska filmindustrins Hollywood befinner sig stjärnorna paradoxalt nog (?) närmare de ariska utseendeidealen än vad Tysklands egna filmstjärnor gör. Vad gäller fysisk skönhet och rasens renhet har amerikanerna ”vunnit” över tyskarna redan innan de (amerikanerna) ger sig in i andra världskriget. Och tyskarna är också ganska dåliga på att dansa och sjunga, dekoren och kostymerna i de tyska underhållningsfilmerna med sång och dans är tämligen mediokra, de står sig slätt i jämförelse med Hollywoods motsvarigheter: också när det gäller show och musikal har amerikanerna ”vunnit” över tyskarna långt innan kriget brutit ut. Ett sammanträffande? En slump?

Det är inte ens så att det är tyskarna själva som skapat stereotypen för hur nazister framställts på film ända sedan 1945. I tyskarnas egna filmer är soldater i uniform som folk är mest, inte särskilt snygga eller atletiska. I tyskarnas egna filmer från krigsåren förekommer ingen blond, bredaxlad, sexig Sturmbannführer. Det är i Hollywood som den sexige blonde besten i SS-uniform skapas. Han kommer från Hollywood, inte egentligen från Tyskland.

Tysk leading lady: Kristina Söderbaum – ingen Greta Garbo direkt. Båda två för övrigt svenskfödda, men medan Greta snart lämnar Babelsberg och Berlin till förmån för en karriär i USA blir Kristina kvar i Tyskland. Stillbild från Hitlers Hollywood (2017).

Man brukar dra slutsatsen (eller hur?) att den som tar hem den militära segern också ”skriver historien”, och, i förlängningen, bestämmer mode och blir efter den militära segern kulturellt ledande i alla möjlig avseenden. Kausalitet: militär-seger-leder-till-kulturell-dominans, inte tvärtom. Kulturell dominans följer av militär seger. Militär-seger-ger-en-rätt-att-skriva-historien-och-att-formulera-klädmodet-och-så-vidare. Vad händer om man vänder på det resonemanget? Tänk om det istället är så att man inte kan vinna militärt om man inte redan vunnit kulturellt och socialt? Om man sedan hundra år tillbaka (som amerikanerna) hegemoniskt behärskar såväl klädmodet (jeans) som populärkultur (Hollywood, jazz, pop, rockmusik) då kan man i längden helt enkelt inte förlora militärt – så lyder min tes. Den militära segern följer snarare av den redan etablerade kulturella segern, inte tvärtom. En tysk seger i andra världskriget hade helt enkelt varit otänkbar. Tysk schlager, joddling och ompa-ompa-musik hade aldrig vunnit över Dixieland och Elvis, amerikanska jeans hade alltid segrat över lederhosen till slut. Uteslutande med militär makt kan man inte vinna ett världskrig. Med en redan etablerad kulturell hegemoni följer den militära segern i det närmaste med automatik.

Dokumentären Hitlers Hollywood (2017) finns i skrivande stund fortfarande att se på UR Play, månaden ut (Märk! endast månaden ut!), till och med den 31 juli 2020, uppdelad i två entimmeslånga avsnitt (tysk speakerröst, undertexter på svenska):
https://urplay.se/program/202266-hitlers-hollywood-drama-och-karlek
https://urplay.se/program/202267-hitlers-hollywood-prestigeproduktioner
Filmen i sin helhet på tyska (utan undertexter) på YouTube:
https://youtu.be/7ullyQhmmPU
Trailer (på engelska) på YouTube:
https://youtu.be/eAPu5k_1yk4

2020-07-09

Märka ord


Rainer Werner Fassbinder: Chinesisches Roulette (1976)

2019-12-21

Modernare (?) byggregler

Nationen har som bekant i dagarna begåvats med en sprillans ny statlig utredning – om byggregler.



Läs mer om SOU 2019:68 ”Modernare byggregler” här:
arkitekten.se

Ladda ned hela utredningen som PDF här:
SOU 2019:68

Förresten, så här ser händelsevis omslagets baksida ut:


Och titta! I ”blurben” på sista sidan av den 628-sidiga utredningen (omslagets baksida) står det faktiskt så här (citat utredningens författare Kurt Eliasson och Anna Sander):

Vi föreslår åtgärder för att regelverket och dess tillämpning ska bli förutsägbar, flexibel och enkel.

Det låter fel. ”Förutsägbar” syftar ju i satsen ovan både på substantivet ”tillämpning” och på substantivet ”regelverk”. ”Förutsägbar tillämpning” är förstås grammatiskt korrekt, men vad med ”förutsägbar regelverk”? Vad med ”flexibel regelverk”? Vad med ”enkel regelverk”? Det skaver i öronen. Man skulle kunna skriva så här i stället:

Vi föreslår åtgärder för att regelverket ska bli förutsägbart, flexibelt och enkelt att tillämpa.

Man skall inte märka ord, heter det. Eller skall man det? I ett dylikt fall? Är det månne så att den bristande språkkänslan/grammatiken i det föreliggande fallet säger något om en föreliggande bristfällig känsla för byggnadskonst? Om en föreliggande bristfällig känsla för – kultur?

Mer av Mikael Askergren om byggregler och boendestandard:
Om den svenska planlösningskonstens förfall
Det nya Lort-Sverige

2019-09-07

Vett och etikett (2 av 2)


Hur parkerar du bäst din elsparkcykel/hyrscooter? Mitt på trottoaren förstås (dvs inte intill husväggen), och allra helst på tvären (dvs inte parallellt med hur folk rör sig på trottoaren) – allt för att din elsparkcykel/hyrscooter skall utgöra största möjliga hinder och för att du skall lyckas åstadkomma största möjliga irritation. Gratulerar!

(Skånegatan, Stockholm, 7 september 2019. Foto: Johan Johansson.)

Mer i ämnet:
Andreas Cervenka
Apropå det:
Nej till cykelstaden

2019-08-25

Vett och etikett (1 av 2)



Hur parkerar du bäst din elsparkcykel/hyrscooter? Mitt på trottoaren förstås (dvs inte intill husväggen), och allra helst på tvären (dvs inte parallellt med hur folk rör sig på trottoaren) – allt för att din elsparkcykel/hyrscooter skall utgöra största möjliga hinder och för att du skall lyckas åstadkomma största möjliga irritation. Gratulerar!

(Hörnet Nybrogatan/Linnégatan, Stockholm, 25 augusti 2019. Foto: Mikael Askergren.)

Mer i ämnet:
Andreas Cervenka
Apropå det:
Nej till cykelstaden

2018-10-12

Nobelcenter vid Riddarfjärden

Stockholms stad har i dag den 12 oktober 2018 beslutat att inte bygga ett Nobelcenter på Blasieholmen. Jag vill därför, på förekommen anledning, påminna om en gammal favorit i repris:

En ny gata förbinder Norr Mälarstrand med Stockholms city via Centralstationen och Sergels torg. Ett nytt Nobelcenter placeras vid Riddarfjärden granne med Stockholms stadshus. Klicka här för att studera förslaget i sin helhet.

Allt om ”Den felande länken” (förslaget även känt som ”Serafimergenombrottet”):

• ”Den felande länken” i tidskriften Arkitektur, Stockholm, nr 8-2008. askergren.com/felandelaenken.html

• ”Man skall avsluta det man påbörjat” i tidskriften Arkitektur, Stockholm, nr 3-2009. askergren.com/avsluta.html

• ”Lägg framtidens storbibliotek i Kulturhuset!” (eller ”Två tre flugor i en smäll”) i tidskriften Arkitektur, Stockholm, nr 8-2009. askergren.com/flugor.html

2018-09-17

High, or Low, or Somewhere in Between?

For all readers who are already somewhat familiar with the Urbanity Index u and concept of urban mine canaries, here is comprehensive survey of all twenty (20) second hand/antiquarian booksellers in Stockholm, Sweden.

Before we begin, just to recap:

A high Urbanity Index: u ≥ 1.0
A low Urbanity Index: u < 0.5
A neither high nor low Urbanity Index but rather somewhere in between: 0.5 ≤ u < 1.0


01. Aderton Antikvariat, Norrtullsgatan 13, Stockholm, Sweden (in between) u = 0.9


02. Alfa Antikvariat, Olof Palmes gata 20, Stockholm, Sweden (low) u = 0.4


03. Antikvariat Antiqua, Kommendörsgatan 25, Stockholm, Sweden (high) u = 1.0


04. Antikvariat August, Drottninggatan 85, Stockholm, Sweden (high) u = 1.1


05. Antikvariat Hundörat, Östgötagatan 20, Stockholm, Sweden (in between) u = 0.5


06. Antikvariat Mullvaden, Torkel Knutssonsgatan 31, Stockholm, Sweden (high) u = 1.0


07. Antikvariat Strix, Scheelegatan 9, Stockholm, Sweden (high) u = 1.5


08. Antikvariat Tälje, Bondegatan 44, Stockholm, Sweden (in between) u = 0.9


09. Aspingtons Antikvariat, Värtavägen 21, Stockholm, Sweden (high) u = 1.2


10. Centralantikvariatet, Österlånggatan 53, Stockholm, Sweden (low) u = 0


11. Halléns Antikvariat, Tegnérgatan 17 i Stockholm, Sweden (low) u = 0.4


12. Leopolds Antikvariat, Sturegatan 44, Stockholm, Sweden (high) u = 1.3


13. Lindberg & Persson Antikvariat, Banérgatan 41, Stockholm, Sweden (high) u = 1.2


14. Lorenz B. Hatt, Hägerstensvägen 141, Stockholm, Sweden (in between) u = 0.9


15. Mats Rehnström, Jakobsgatan 27B, Stockholm, Sweden (low) u = 0


16. Oceanen Antikvariat, Sveavägen 104, Stockholm, Sweden (in between) u = 0.9


17. Pro Rebus Antiquis Antikvariat, Birger Jarlsgatan 44, Stockholm, Sweden (high) u = 1.2


18. Ryös Antikvariat, Hantverkargatan 21, Stockholm, Sweden (in between) u = 0.6


19. Rönnells Antikvariat, Birger Jarlsgatan 32, Stockholm, Sweden (low) u = 0.1


20. Stockholms Fotoantikvariat, Torkel Knutssonsgatan 31, Stockholm, Sweden (high) u = 1.0

Summary:

High: 45% (9 out of 20)
In between: 30% (6 out of 20)
Low: 25% (5 out of 20)

In other words: this survey confirms the author’s hypothesis/supposition that urban mine canaries are more likely to exist in city districts with a relatively high Urbanity Index u. The higher the u, the higher the probability for urban “mine canaries” (such as second hand/antiquarian bookshops) to both establish and to survive.

All u-values above 0.5 may be considered acceptable in cases where a socially, culturally, and economically dynamic development is desired, i.e., a genuine urban development of a neighborhood or district over time. In the case of second hand/antiquarian booksellers in Stockholm, Sweden:

Acceptable u-values: 75% (15 out of 20)

Problematic u-values: 25% (5 out of 20)

This survey is based on Mikael Askergren’s own inventory of Stockholm’s antiquarian booksellers (2018). All photos/snapshots above by Mikael Askergren (2018). All street block maps above from the official web site of the city council of Stockholm, Sweden. (Blog post/survey edited in 2019.)

More about the Urbanity Index u: Urbanity: What Is It?
More about antiquarian booksellers: Ask for Kenneth

2018-02-17

Manhattan vid Stora Skuggan (1981)

Jag städar bland gamla papper och finner följande ”stadsplaneskiss” från 1981 – närmare bestämt vår allra första designuppgift när vi i vår årskurs började på Arkitekturskolan vid KTH hösten 1981. Vi delades in i grupper om 4-5 studenter som fick i uppgift att bygga sig en liten ”by” ute i Stora Skuggan – ett friluftsområde inte långt från KTH. Grupperna som vi delats in i skulle där bygga sig varsitt litet enkelt ”hus” som vi skulle övernatta i och sedan riva morgonen därpå. Som byggnadsmaterial fick vi endast använda oss av sådant som var gratis, som vi kunde finna på rivningstomter, i containrar och liknande. Jag tror övningen kallades ”Enkel byggnad”, ”Enkla hus” eller något sådant. Och det hela började med en individuell tävling bland alla oss nya studenter om en gemensam ”stadsplan” för vår lilla ”by” ute i Stora Skuggan.


Jag känner mig ganska stolt nu så många år efteråt när jag påminns om att jag i denna ”stadsplanetävling” faktiskt föreslog en ”tät” plan, med husen tätt ihop, med hus på enskilda ”tomter” i ett rutnätsmönster (ett s.k. grid), som på Manhattan minsann. Jag vill också minnas att jag var den ende i årskursen som föreslog en ”stadsplan” av detta slag.




Naturligtvis var det inte min gridiron-plan som vann, lärarna valde istället ut en plan som bestod av en vid cirkel av hus (ett tjugotal hus, vi var nästan hundra studenter i vår årskurs) som inkorporerade ett stort träd i ringen som pittoreskt ”landmärke”, och med den obligatoriska lägerelden mitt i (minns ej vem av mina kursare som ritade denna vinnande, typiskt ”arkitektiga” plan).


Jag tycker mig se en spikrak linje från detta mitt allra första, minst sagt brådmoget ”hyperurbana” stadsplaneförslag och allt vad jag egentligen intresserat mig för när det gäller städer och stadsbyggande ända sedan dess. Som i dessa båda exempel:
Urbanitet, vad är det? eller Hur man räknar ut urbanitetstalet u
Horror limitis