askergren.blog: Guldfisken 31. Överklagande av bygglov + bilaga PM Hjalmarsson 2010

På förekommen anledning, apropå ofoget med »kontinuerliga taklyft mot gård» i allmänhet, och mitt överklagade av bygglovet för fastigheten Guldfisken 31, f.d. Riksförsäkringsverkets hus vid Nybrogatan i Stockholm i synnerhet.
Ärendets diarienummer: 28031-2023

Jag har alldeles nyss från Länsstyrelsen i Stockholms län fått en bekräftelse på att Länsstyrelsen idag (den 16 juni 2023) har tagit emot mitt överklagande. Jag publicerar överklagandet här på min egen blogg, för kännedom, för att jag finner resonemanget i överklagandet allmängiltigt och av vikt för allt slags byggande i hela Stockholms stad.

Först själva överklagandet i sin helhet. Efter det återges här nedanför i sin helhet en viktig bilaga i överklagandet: en pro memoria (PM) Angående byggnadshöjdsbegreppet i 9 § PBF som Hjalmar Hjalmarsson vid Länsstyrelsen i Stockholms län författade år 2010.

Stockholm 2023-06-02

Till Länsstyrelsen i Stockholms län

Ärende: Överklagan bygglov för kv Guldfisken 31, Stockholm. Dnr 2021-07650

Klagande: Mikael Askergren, [...], Stockholm

Överklaganderätt: Undertecknad har igår torsdag (2023-06-01) mottagit beslut om bygglovet i fråga i ett mejl från [...] vid Stockholms stads stadsbyggnadskontors bygglovsavdelning. Enligt samma mejl har undertecknad rätt att inom tre veckor överklaga beslutet i fråga.

Överklagan: Jag anser fortfarande (jämför mitt yttrande daterat 2022-05-24) att påbyggnadens »kontinuerliga taklyft mot gård» strider mot detaljplanens bokstav i ett mycket grundläggande avseende och att bygglovet därför ej rimligen kan anses vara »planenligt». Utöver insändandet av mitt nya, förhoppningsvis tillräckligt utförliga yttrande (se nedan), vill jag än en gång göra Länsstyrelsen uppmärksam på två (2) dokument i ämnet »kontinuerligt taklyft mot gård» som jag fortfarande bedömer vara av intresse för ärendet. Båda två biläggs allra sist i detta dokument, efter mitt eget yttrande.

Men först, här följer mitt nya yttrande, i punktform:

• Bygglovets bifall och godkännande motiveras av Stockholms stad med att den föreslagna påbyggnaden är »planenlig», dvs. är tillåten enligt gällande detaljplan – och därför, underförstått, dessutom är utformad i enlighet med den gällande planens »anda». Bygglovets påbyggnad (två nya vindsvåningar) är i själva verket inte tillåten i gällande detaljplan, och är därför inte »planenlig». Stockholms stad har helt enkelt fel när Stockholms stad hävdar att den redan gällande detaljplanen tillåter en dylik påbyggnad. Den föreslagna påbyggnaden med två nya vindsvåningar och med en två våningar högre gårdsfasad är olaglig.

• För att göra det alls möjligt för Stockholms stad att komma fram till slutsatsen att bygglovets påbyggnad minsann är »planenlig» måste Stockholms stad internt ha antagit en helt ny, ohistorisk doktrin för hur en »byggrätt» över taklisthöjd (vindsvåning) fortsättningsvis skall beräknas, inte bara i helt nya detaljplaner utan även i äldre, befintlig bebyggelse. Stockholms stad måste ha bestämt sig för – märk! utan demokratisk insyn! varning! potentiell källa för kameraderi och nepotism och korruption! – att med berått mod helt sonika förkasta den doktrin som gällt i århundraden, och som fortfarande gällde när detaljplanen i fråga antogs, med en »symmetrisk» byggrätt för alla vindsvåningar över taklisthöjd (sadeltak, ingen förhöjd gårdsfasad) till förmån för den ohistoriska, och för den gällande detaljplanen helt främmande ny doktrinen med »asymmetrisk» byggrätt över taklisthöjd (pulpettak, »kontinuerligt taklyft mot gård» och vertikalt förhöjd gårdsfasad).

• Detta doktrinskifte är ingen »ringa» förändring, och kan på intet vis anses vara »planenlig». En detaljplan är till för säkerställa en rättvis och anständig standard för alla de av planen berörda fastigheternas tillgång till »ljus och luft» (direkt solljus, direkt himmelsvy), med mera. De minimiavstånd till omgivande byggnader, samt det maximala antalet inredda våningar som en detaljplan tillåter, alla sådana måttangivelser utgör ett komplext geometriskt pussel som i fallet Guldfisken 31 absolut även i framtiden förutsätter en förnuftig, sund och historiskt förankrad »symmetrisk» byggrätt för alla vindar (sadeltak, ingen förhöjd gårdsfasad). En gårdsfasad kan inte inom ramen för en så exakt formulerad geometri plötsligt byggas på med två hela våningar (6 meter) utan att omgivande fastigheter i kvarteret påverkas mycket påtagligt, och dessutom påverkas mycket negativt.

• Att bygga på gårdshusets vertikala fasad med två nya våningar (6 meter) är ingen »ringa» förändring. En två våningar högre fasadmur mittemot, tvärs över gården kommer att för alla dem (alla oss!) som idag bebor omkringliggande bostadshus innebära klart försämrade boendekvaliteter, motsvarande att man »halkar två våningar längre ned» i sitt eget hus – något som förstås påverkar de som bor längst ned i huset allra mest: i bostadslägenheterna på våning en trappa över gården innebär påbyggnaden att man att i framtiden endast åtnjuter boendekvaliteter motsvarande ett boende på våning minus en trappa under gården, i.e. ett boende under mark. Bostadslägenheter i källare tillhör i stockholmsk tradition inte gott byggnadsskick. Det var för att undvika en dylik »källar-effekt» för de kringboende som författarna till detaljplanen för Guldfisken 31 uttryckligen stipulerade att gårdens fasad ej får vara högre än gatufasaden, och att byggrätten för husets vindsvåning skall begränsas av en 45 grader inåtlutande linje även från gårdsfasadens taklistkant.

• Men att Stockholms stad så lättvindigt och oövertänkt förkastat en historiskt förankrad doktrin med »symmetriska» byggrätter till förmån för en helt ny och främmande doktrin med »asymmetriska» byggrätter är inte bara osunt, det är som sagt dessutom olagligt:

• Stockholms stad hävdar att stadens egen omdefinition och omtolkning av vad en »byggrätt» skall bestå i, att denna stadens nya doktrin för byggrätter har stöd i ny planlagstiftning (och i Boverkets minst sagt dubiösa tolkning av denna nya lagstiftning), men det har inte varit lagstiftarens avsikt att den nya lagen retroaktivt skall drastiskt förändra »byggrätterna» för redan gällande detaljplaner – jämför Bilaga 1 av 2: PM av Länsstyrelsens egen utredare Johan Hjalmarsson (2010-05-06).

• Den nya planlagstiftningen – samt inte Boverkets minst sagt dubiösa tolkning av denna nya lagstiftning – gäller således inte retroaktivt. Stockholms stads tjänstemän har därför ingen rätt att förklara bygglovet i fråga »planenligt» utan att först ha fått igenom en ändring av gällande detaljplan för fastigheten Guldfisken 31.

• En dylik påbyggnad kräver en helt ny detaljplan för fastigheten, kräver en »planprocess» – vilket är dyrt och tidsödande, men det vore det enda rätta förfarandet i ett fall som detta.

• Eftersom Stockholms stads folkvalda inte har presenterats med en ny detaljplan för kvarteret, och därför inte har haft tillfälle att i god demokratisk ordning debattera och yttra sig kring Stockholms stads nya doktrin med »asymmetriska» byggrätter, måste Länsstyrelsen i Stockholms län förkasta och ogiltigförklara bygglovet i fråga.

• Avslutningsvis, en kanske oförutsedd men ack så konkret negativ konsekvens av denna nya doktrin med »asymmetrisk» byggrätt för vindsvåningar: denna doktrin etablerar en helt ny ojämlikhet – en ny asymmetri! – mellan, å ena sidan, stockholmare med ett boende som vetter mot gata och, å andra sidan, stockholmare med ett boende som vetter mot gård. Så länge Länsstyrelsen inte sätter stopp för Stockholms stads nya, orättvisa och ohälsosamma doktrin för byggrätter måste alla stockholmare med adress »över gården» räkna med (!) att deras sol och himmel kan komma att byggas för i framtiden – helt »planenligt».

Datum som ovan, Mikael Askergren, Stockholm

Bilaga 1 av 2: Angående byggnadshöjdsbegreppet i 9 § PBF
En PM (404-2010-6546) daterad 2010-05-06 författad av Johan Hjalmarsson vid Länsstyrelsen i Stockholms län (10 sidor totalt). Hjalmarsson drar i sin utförliga utredning slutsatsen att alla »kontinuerliga taklyft mot gård» av det slag som bygglovet i fråga gäller strider mot lagens anda och mot lagstiftarens intentioner. Det vill säga att Boverkets besynnerliga tolkning av lagtexten (den tolkning som alla de som vill utföra dylika »taklyft» lutar sig mot) enligt Hjalmarsson är ohistorisk, oförnuftig och orimlig – citat (min understrykning):

Mot bakgrund av vad som ovan anförts torde några bärande skäl för Länsstyrelsen att ansluta sig till Boverkets nuvarande synsätt inte föreligga.

Bilagan (10 sidor) återfinns här nedanför i denna bloggpost.

Bilaga 2 av 2: Byggnadshöjdsbegreppet i Plan-och byggförordningen
En PM daterad 2012-03-25 författad av avdelningschefen vid Stockholms stads bygglovsavdelning Ann-Kristin Kaplan (1 sida totalt). Av Kaplans PM framgår att – citat (min understrykning):