Showing posts with label cyklister. Show all posts
Showing posts with label cyklister. Show all posts

2026-08-12

Stockholm som cykelstad: Vasabron

Tegelbacken i Stockholm har nyligen genomgått en omfattande ombyggnad och renovering. Men vad med den osköna anslutningen till/vad med klunsiga och föga eleganta betongbarriären på/vad med den nya överdimensionerade cykelbanan över Vasabron?

(Hur har man förresten tänkt lösa exakt samma rumsliga pussel vid brofästet – med överdimensionerad dubbelriktad cykelbana vid sidan av/parallellt med dubbelriktad biltrafik – i samband med den framtida helrenoveringen av Vasabron?)

Bilden tog jag för att dokumentera betongbarriärens besynnerliga krökning alldeles vid brofästet och den föga eleganta övergången från cykelbana på Tegelbacken till cykelbana över Vasabron. Men helt plötsligt och som från ingenstans: en tant/tjej med fladdrande kjol och tjocksulade snövita trainers stående spikrak i ryggen på elscooter swishande förbi i full fart. Se hur ogenerat självbelåten hon är i sin framfart. Så aningslös. Typiskt stockholmsk attityd och svansföring mitt i 2020-talet.

Jämför på min sajt (tidskriftsartikel):
Nej till cykelstaden (2017)

Jämför även tidigare inlägg på denna blogg:
Cykel på tuben (2012)
Nej till cykelstaden del 1 (2013)
Nej till cykelstaden del 2 (2014)
Vett och etikett 1 av 2 (2019)
Vett och etikett 2 av 2 (2019)

2019-09-07

Vett och etikett (2 av 2)

Hur parkerar du bäst din elsparkcykel/hyrscooter? Mitt på trottoaren förstås (dvs inte intill husväggen), och allra helst på tvären (dvs inte parallellt med hur folk rör sig på trottoaren) – allt för att din elsparkcykel/hyrscooter skall utgöra största möjliga hinder och för att du skall lyckas åstadkomma största möjliga irritation. Gratulerar! (Skånegatan, Stockholm, 7 september 2019. Foto: Johan Johansson.)

Mer i ämnet:
Andreas Cervenka
Apropå det:
Nej till cykelstaden

2019-08-25

Vett och etikett (1 av 2)

Hur parkerar du bäst din elsparkcykel/hyrscooter? Mitt på trottoaren förstås (dvs inte intill husväggen), och allra helst på tvären (dvs inte parallellt med hur folk rör sig på trottoaren) – allt för att din elsparkcykel/hyrscooter skall utgöra största möjliga hinder och för att du skall lyckas åstadkomma största möjliga irritation. Gratulerar! (Hörnet Nybrogatan/Linnégatan, Stockholm, 25 augusti 2019. Foto: Mikael Askergren.)

Mer i ämnet:
Andreas Cervenka
Apropå det:
Nej till cykelstaden

2014-09-06

Nej till cykelstaden (del 2)

»Cykelkarneval» [sic] i Stockholm den 6 september 2014. Video HD 7 minuter filmad med mobilkamera på Sergels torg, nära »karnevalstågets» startpunkt Brunkebergstorg:

Läs Mikael Askergrens utförliga kommentar till det här med cyklar inne i stan i del 1 av »Nej till cykelstaden».

Förresten (september 2014):
»Cyklister mest olycksdrabbade» (SVT Nyheter)
»Cyklister allvarligt skadade av dåliga cykelvägar» (SvD)

2013-06-27

Nej till cykelstaden (del 1)

(Forts.)

Nej till cykelstaden. Redan idag har cyklisterna börjat bli ett jätteproblem i Stockholmstrafiken. Det cyklas mot rödljus, på trottoarer, mot enkelriktat. Det är ett rent elände hur folk beter sig så fort de gränslar en cykel.

Men inte så konstigt egentligen. Cyklister är förstås alltid mer benägna att bryta mot trafikreglerna än vad både bilister och gångtrafikanter är:

När man som cyklist väl fått upp litet fart vill man inte i onödan bromsa, eftersom det är »jobbigt» att få fart igen. Därför är man som cyklist mer benägen att strunta i rödljus än vad en bilist är. En bilist låter bensinmotorn göra jobbet, det är inte »jobbigt» för bilisten att stanna och strax åter rulla igång en bil. Fotgängaren kvittar det om han måste stanna upp ett slag, att stanna upp ett slag vid röd gubbe är inte särskilt »jobbigt», det kostar inte särskilt mycket extra energi att »starta» igen när det blir grön gubbe. Men cyklisten förlorar såpass mycket rörelseenergi när han stannar vid ett rödljus, och måste göra av med såpass mycket mer energi när han börjar trampa igen när det slagit om till grönt, att det påverkar omdömet. Det är »för jobbigt» att hela tiden stanna och starta när man cyklar. Därför är cyklisten benägen att fuska vid rödljus i mycket högre grad än vad både bilisten och fotgängaren är. Därför är cyklisten benägen att rulla på i full karriär när trafikrytmen av en eller annan anledning bromsas upp, till exempel på en gågata.

Att bara cykla där man faktiskt får cykla, det är också »för jobbigt», eftersom det innebär att man inte alltid kan cykla den snabbaste, kortaste, rakaste vägen. Om man som cyklist förväntas göra omvägar (på grund av enkelriktning åt »fel» håll, exempelvis), då kostar det cyklisten mer energi och fler tramp på pedalerna helt enkelt. Det är »för jobbigt». Därför är cyklisten benägen att strunta i trafikreglerna och systematiskt cykla mot enkelriktat och på trottoarer och på gågator.

Att cykla i dåligt väder är också »jobbigt». Man blir blöt av regn och slask, vilket inte är kul. Därför är man i regn och rusk som cyklist mer benägen att fuska vid rödljus eller när det är enkelriktat åt »fel» håll än som bilist. Bilisters humör och psykologi och trafikbeteende påverkas inte av vädret på samma sätt som cyklisters. För en cyklist kan dåligt väder i allra högsta grad påverka omdömet i negativ riktning. Och Stockholm är vädermässigt tyvärr en stor del av året en mycket »jobbig» stad att cykla i. Stockholm kan nog aldrig bli en riktigt bra cykelstad. På grund av skitvädret, om inte annat.

Cyklister är opålitliga, och därför på sitt sätt farligare än vad bilister är. En någorlunda säker trafikmiljö kräver förutsägbarhet, och cyklister är av naturen (!) oförutsägbara. Människor är mer benägna att handla verkligt omdömeslöst om de sitter på en cykel än om de sitter i en bil – det är bara »mänskligt». En framtid med allt fler cyklister i Stockholm är således ett mardrömsscenario. En utbyggnad av tunnelbana och annan spårbunden kollektivtrafik är således att föredra framför en utbyggnad av Storstockholms system av cykelbanor.

Mer av Mikael Askergren i ämnet i ett tidigare inlägg på den här bloggen: »Cykel på tuben».

Förresten (september 2014):
»Cyklister mest olycksdrabbade» (SVT Nyheter)
»Cyklister allvarligt skadade av dåliga cykelvägar» (SvD)
»Cyklister allvarligt skadade av dåliga cykelvägar» (SvD)

2012-07-06

Cykel på tuben

Stella Fare har lyckats få (hopfällbara) cyklar tillåtna på Stockholms tunnelbana från årsskiftet – något som idag fredagen den 6 juli 2012 rapporteras i alla nyhetsmedia, inklusive Dagens Nyheter, se bild nedan.

Stopp och belägg! Inte nog med att detta cykelbeslut måste rivas upp. Låt oss samtidigt inte bara (åter) förbjuda cyklar på stadsbussar och tunnelbanetåg, låt oss även passa på att samtidigt förbjuda andra skrymmande artefakter i kollektivtrafiken, t.ex. resväskor:

De som anser sig ha råd att resa till Thailand på semestern bör också kunna förväntas kosta på sig att t.ex. ta taxi till flygplatsen med alla sina stora, skrymmande väskor. Vardagspendlarna ska inte behöva snubbla på alla dessa gigantiska Thailandsväskor p.g.a. deras ägares, dessa felprioriterande (läs: oförskämda) Thailandsresenärers, snålhet.

Det handlar naturligtvis bara om snålhet att inte ta taxi till flygplatsen när man ändå lägger tusentals kronor på semesterresan i övrigt. Det är bara det att resandets demokratiserande de senaste åren, med extremt billiga flygbiljetter numera, har inneburit att folk inte tycker att de skall behöva betala något alls för sitt resande över huvud taget längre. Om flygbiljetten bara kostar några tior, varför ta en taxi för flera hundra till flygplatsen? (Idag kan som bekant resan ut till flygplatsen inte sällan bli dyrare än själva flygbiljetten.) Klart man numera anser sig »ha rätt» att ta sina stora väskor med sig på bussen, t-banan, pendeln istället för att betala »dyrt» för en taxi, eller betala »dyrt» för att parkera den egna bilen på flygplatsens långtidsparkering.

Tänk om, Thailandsresenärer! Stadsbussar och tunnelbanetåg är inte till för dem som har särskilda transportbehov (att transportera skrymmande cyklar, resväskor), i synnerhet inte när dessa särskilda transportbehov inte handlar om en regelrätt vardagskonsumtion av kollektivtrafiken (i samband med utlandsresor på semestern, eller i samband med friluftsliv på fritiden).

Kollektivtrafikens stadsbussar och tunnelbanvagnar är i första hans avsedda för vardagspendlares behov. De som har särskilda (läs: skrymmande) transportbehov bör i framtiden uppmanas använda särskilda transportmedel (taxi, budbil, etc). De som använder bussar och tåg varje dag skall slippa trängas med andras cyklar, och slippa snubbla över andras tunga resväskor.

Hmm, förbjud även ryggsäckar på stadsbussar och tunnelbanetåg förresten. Vardagspendlare skall slippa få sig smällar av backpackerturisters ryggsäckar gång efter annan.

Om politikerna ska lyckas få stockholmarna att ta buss eller tåg till jobbet i större utsträckning i framtiden (för att spara energi, för att minska mängderna bilavgaser i innerstan, osv), då måste man vara strängare från ansvarigt håll vad avser vad som är okej beteende trafikanter emellan och vad som inte är okej beteende trafikanter emellan i kollektivtrafiken. Då måste man se till att vardagspendlandet i kollektivtrafiken inte blir i det närmaste outhärdligt på grund av vissa tillfällighetstrafikanters »missbruk» av kollektivtrafikmedlen. Om bilister i framtiden skall börja föredra kollektivtrafiklösningar framför den egna bilen när de vardagspendlar, då måste dessa bilister som skall »vinnas över» till kollektivtrafiken slippa snubbla över gigantiska resväskor och backpacker-ryggsäckar. Och framförallt: slippa snubbla över en massa cyklar i tunnelbanan!