Apropå en arkitekttävling/läsaromröstning i tidningen Metro nyligen (se slutresultatet här) om en upprustning av Tegelbackskajen i Stockholm:
Kära Metro,
Tegelbackskajen är inte en fulare designad eller mer ogästvänlig eller sämre efterhållen kaj än andra kajer i Stockholms innerstad. Som på- och avstigningsplats för Mälarbåtstrafiken fungerar den utmärkt. Man kan till och med få sig en kopp kaffe eller en glass till livs. Stenläggningen är prydlig och hantverksmässigt väl utförd. Det finns i Stockholm gott om kajavsnitt som är i mer skriande behov av att pimpas. Så varför är det just Tegelbackskajen stockholmarna retar sig på och nu klåfingrigt vill »förbättra»?
Missnöjet med denna kaj har naturligtvis istället med cityplaneringen i stort att göra:
Alla storstäder har kvarter och områden som domineras av anläggningar för gemensamma kommunikationsmedel, bilar, tåg och tunnelbana. I Stockholm är Tegelbacken och inte minst Centralens stora bangård ett sådant stadsavsnitt. Ogästvänligt och stökigt, visst, men stockholmarna skulle inte tycka att Tegelbackskajen vore något större »problem» om det inte vore för det faktum att man som vanlig trafikant har så svårt att slippa använda sig av Tegelbackens trafikspagetti. Det finns helt enkelt inte ett verkligt bra och sympatiskt alternativ till Tegelbacksspagettin om man skall ta sig i östvästlig riktning genom eller förbi city.
Så var det inte meningen att bli: trafiken i city (inte minst kollektiv- och flanör- och gångtrafiken!) var redan för hundra år sedan tänkt att först och främst ledas på breda nya gator från Strandvägen och Nybroplan i en vid båge via Stockholms Centralstation till Bolinders plan och vidare förbi Serafimerlasarettet på Kungsholmen ned till Hantverkargatan och Norr Mälarstrand. Detta stora stadsbyggnadsgrepp genomfördes dock aldrig fullt ut. Man byggde visserligen så småningom den viadukt över Centralens spårområde och Klara sjö som en sådan boulevardidé krävde. Men vid Bolinders plan tog det stopp (av flera skäl, jag går inte in på det här). Den avslutande delen, den idag felande länken i boulevardsystemet förbi Serafimerlasarettet på Kungsholmen, den förverkligades aldrig.
Om denna stadsplaneidé hade förverkligats fullt ut hade många av dem som idag måste ta sig förbi/genom/under Tegelbackens stökiga trafikspagetti var gång de rör sig i östvästlig riktning genom staden istället kunna välja att flanera i solen i sakta mak på breda gator förbi Centralstationen, Kulturhuset och varuhuset NK (utan att behöva ge sig in bland Tegelbackens motorvägslika på- och avfartsramper).
Ett sådant östvästligt boulevardstråk i city hade avlastat Tegelbacken (och Tegelbackskajen), inte bara som trafikknut, utan också som irritationsmoment. Man skulle ju nästan varje gång kunna välja en annan (mycket trevligare) väg genom staden. Dessutom hade trakten kring Sergels torg blivit mycket »trevligare», mycket mer »levande» om Klarabergsviadukten inte längre bara (som idag) varit en överdimensionerad återvändsgränd (!) som slutat abrupt i en bergvägg, utan börjat fungera som den var tänkt, som en del i ett helt boulevardsystem som knyter samman Kungsholmen med Norrmalm och Östermalm.
Jag är helt övertygad om att om den där stora boulevardidén för city hade genomförts fullt ut, då hade det idag inte behövts någon tävling i tidningen Metro om Tegelbackskajens förbättring. Då skulle inte stockholmaren i gemen reta sig på Tegelbackskajen alls.
Att lägga en massa skattepengar på att bygga om denna kaj kommer inte att göra city trevligare eller stockholmarna gladare. Tegelbackskajen är faktiskt en helt okej stadskaj redan idag precis som den är. Höj blicken! Om samma energi och samma engagemang som i denna tävling ägnas Tegelbackskajen istället skulle ägnas åt att debattera utformningen av ett framtida förverkligande av »Serafimergenombrottet», det redan för hundra år sedan tänkta boulevardstråket genom city hela vägen från Riddarfjärden till Nybroviken, då skulle det faktiskt finnas förutsättningar för att göra stockholmarna verkligt nöjda med sitt city, inte bara nöjda med hur city ser ut och fungerar i stort, utan nöjda också med Tegelbackskajen precis som den är.
Med vänlig hälsning,
Mikael Askergren,
Stockholm.
Mer om Mikael Askergrens förslag för Västra city genom åren (jämför illustrationerna ovan):
Den felande länken
Berg- och dalbana på Tegelbacken