(Forts.)
Jag har ändrat mig: igår skrev jag om ett beklagligt (?) tryckfel, om hur ritbiträden blev »ritbräden» när Natalia Kazmierska citerade mig i en artikel om planarkitekten Aleksander Wolodarski för gratistidningen City 28 jan 2010.
Men nu har jag sovit på saken. »Feltrycket» kanske blev ganska lyckat ändå. Själv tyckte jag först att beskrivningen av de arkitekter som genom åren varit beroende av Aleksander Wolodarskis välvilja som reducerade till »ritbräden» (istället för reducerade till ritbiträden, som sagt) var en obegriplig metafor. Men när jag sovit på saken såg jag med ens för min inre syn en massa arkitekter som står på alla fyra och Wolodarski som breder ut ritningar på deras ryggar, som om de vore levande ritbord (det var nog så Natalia K menade i sin text).
Hehe, kinky liksom (jämför av den brittiska popkonstnären Allen Jones: Table, Chair, Hatstand från 1969, ovan). i så fall kanske »ritbräden» blev ett mycket lyckat olycksfall i arbetet rentav. »Ritbräden» à la Allen Jones kanske bara gjorde citatet bättre. Tack, Natalia för denna talande inre bild! Nu när jag väl sett denna bild för min inre syn kan jag inte utplåna den!