(Forts.)
För att fortsätta resonemanget från igår på File Publishings nya blogg – mer om varför rubriken »arkitektur utan arkitekter» är en självmotsägelse:
Om byggande och bebyggande
Jag har i tidigare, på annan plats föreslagit att man skall skilja mellan arkitektur med, och arkitektur utan, stort A. men jag har inte erfarit att ett sådant språkbruk fungerat särskilt bra i längden. det räcker inte med en versal här och där i ens utläggningar.
Ett bättre sätt att undvika begreppsförvirring vore att komma överens om att helt och hållet sluta använda termen »arkitektur» för vissa företeelser. Jag föreslår att termen »arkitektur» reserveras för det arkitektritade; för »det arkitekter gör» helt enkelt. »Arkitektur» har en personlig upphovsman (precis som »design» och »konst» har sina upphovsmän).
Men allt det andra då? Jag förelår att allt annat, allt som saknar en personlig upphovsman (»the vernacular») kallas »bebyggelse». »Bebyggelse» är inte arkitektur, och tvärt om.
Att föreslå en sådan terminologi ställer visserligen till vissa språkliga obekvämligheter på svenska: vad använder man för substantiv om arkitekturen i stället för »bebyggelse»? (Några Stockholmsreferenser: Gamla stans husgytter likaväl som malmarnas anonymare hyreshusbestånd skulle då klassas som »bebyggelse»; som något som en gång »bebyggts» – emedan Hjorthagen, Bredäng och Hammarby sjöstad är till 100% arkitektur, inte bara i det lilla, utan även i det stora – dvs skulle hädanefter inte klassas som »bebyggelse», inte klassas som »bebyggda».)
Om byggelser och bebyggelser
På svenska har vi tacksamt nog två snarlika verb att utgå ifrån (en händelse som ser ut som en tanke i sammanhanget): »att bygga» och »att bebygga». man kan använda prefixet be- för att få en terminologi som skiljer på »arkitektur» och »vernacular» att fungera på svenska: genom att ta bort prefixet be- överallt när man talar om »arkitektur», respektive lägga till samma prefix varje gång man talar om allt som finns och frodas utanför arkitektvärlden – det låter ovant, jag vet, men smaka på nyorden ett par gånger innan idén förkastas: låt nyordet »byggelse» bli ett substantiv som handlar om (och bara om) det som har arkitekter som personliga upphovsmän.
Ordlista arkitektur, exempel:
att bygga
byggandet
byggnationen
en byggnad, flera byggnader
stadsbyggnadskontoret
ett bygge, flera byggen
en byggelse, flera byggelser
stadsbyggelsen
Ordlista vernacular, exempel:
att bebygga
bebyggandet
bebyggnationen
en bebyggnad, flera bebyggnader
stadsbebyggnadskontoret
ett bebygge, flera bebyggen
en bebyggelse, flera bebyggelser
stadsbebyggelsen
(Kommentar till ordlistan 1: eftersom man i arkitektvärlden premierar »det konstruerade» framför »det naturliga» passar det väl bäst att i första hand arkitektkåren, inte allmänheten, uppmanas ta till sig en dylik helt ny, delvis artificiell och konstruerad terminologi.)
(Kommentar till ordlistan 2: hur gör man förresten på andra språk än svenska? I andra språk finns kanske inte två verb färdiga att utgå ifrån som i svenskan? Några förslag för engelskan? franskan? tyskan? spanskan?)
Med en ny terminologi ser man genast (?) tydligare var gränsen hittills har dragits – eller inte alls dragits – mellan det arkitekter gör och det som alla andra där ute sysslar med; något som kan behövas för att alla inblandade skall kunna ta insiktsfullare beslut om var en sådan gräns måste och borde dras i framtiden:
Det är inte arkitekturen/inte stadens alla byggelser som gör en staden till en urban företeelse, det är i stadens bebyggelser som stadens liv i första hand frodas. De städer/de stadsdelar vi erfar som verkligt urbana är påfallande icke–arkitektiga; är inte arkitektur. arkitekter kan vara bra att ha till mycket (som konsulter vid uppförandet av enskilda byggen), men arkitekter visar sig snart odugliga när de skall försöka skapa verkligt urbana miljöer/skapa verkligt stadsmässiga och levande byggelser.
Politik är det politiker gör – arkitektur är det arkitekter gör
Om man är van vid en marxistisk terminologi (»allt är politik! allt är politiskt!») reagerar man kanske spontant med kraftig indignation vid ett förslag att uttalat eftersträva en åtskillnad mellan arkitektvärlden och – resten. det kan tolkas som segregerande, elitistiskt, skällas för »odemokratiskt» rentav. Förslaget tolkas måhända spontant som ett uttryck för att arkitekturen av undertecknad skattas högre än bebyggelsen i övrigt. Men det vore ett gravt missförstånd. Undertecknad är snarare ute efter att efter århundraden av språkmissbruk återupprätta bebyggandet – på arkitekturens och arkitekternas bekostnad. Det har arkitekterna inte bara råd med, det skulle hela arkitektkåren i längden tjäna på. förresten, alla tjänar på att skilja arkitekturen från icke-arkitekturen – inte bara arkitekterna, utan kanske i ännu högre grad allmänheten (icke-arkitekterna):
Dags att erkänna att arkitektur och vernacular är i grunden oerhört väsensskilda företeelser, vilka åstadkommer helt olika saker i våra liv. Undertecknad önskar skjuta arkitektkårens mer än sekelgamla, globala (!) tolkningsföreträdesanspråk i sank: jag har med åren blivit mer och mer övertygad om att arkitekterna bör hållas borta från bebyggandet.
Visst, »allt» kan påverka arkitekturen. Precis som »allt» kan få politiska konsekvenser. Men alla skulle tjäna på om begreppet »politik» reserverades för »det politiker gör». Påståendena att »allt är politiskt! Allt är politik!» har tillfört det politiska tänkandet samma sorts grumlighet som arkitekturbegreppet inom byggandet (och bebyggandet, inte minst) ända sedan arkitekterna började påstå att »allt är arkitektoniskt! allt är arkitektur!»