Det heter att »segrarna skriver historien» – underförstått: de som segrar i krig (med våld), de ser till att historieskrivningen passar deras egna intressen – militär seger leder till kulturell dominans när kriget är slut.
Visst skriver segrarna historien när kriget väl är över, absolut – men är det så enkelt att det är den militära segern (och bara den) som ger segrarna tolkningsföreträde och kulturellt övertag över tid? Jag vill härmed tipsa en mycket intressant dokumentär av Rüdiger Suchsland: Hitlers Hollywood (2017), om UFA och Tredje rikets filmindustri 1933-1945 (på UR Play). Väl spenderade två timmar, eftersom man inte bara får se klipp ur filmer av Riefenstahl (som vanligt) utan även klipp ur massor av andra filmer som man inte annars brukar ta sig tid att visa när man visar klipp ur den tidens tyska filmpropaganda. Och något man slås av är – de ariska skönhetsidealen i Hitlertyskland till trots – hur fula, föga attraktiva de tyska filmstjärnorna är. Kvinnorna är inte särskilt kvinnliga (plattbröstade, alldagliga), männen inte särskilt manliga (smalaxlade, flyende hakor).
Tysk leading man: Carl Raddatz – ingen Gary Cooper direkt. Stillbild från Hitlers Hollywood (2017).
Tysk leading lady: Kristina Söderbaum – ingen Greta Garbo direkt. Båda två för övrigt svenskfödda, men medan Greta snart lämnar Babelsberg och Berlin till förmån för en karriär i USA blir Kristina kvar i Tyskland. Stillbild från Hitlers Hollywood (2017).
I den amerikanska filmindustrins Hollywood befinner sig stjärnorna paradoxalt nog (?) närmare de ariska utseendeidealen än vad Tysklands egna filmstjärnor gör. Vad gäller fysisk skönhet och rasens renhet har amerikanerna »vunnit» över tyskarna redan innan de (amerikanerna) ger sig in i andra världskriget. Och tyskarna är också ganska dåliga på att dansa och sjunga, dekoren och kostymerna i de tyska underhållningsfilmerna med sång och dans är tämligen mediokra, de står sig slätt i jämförelse med Hollywoods motsvarigheter: också när det gäller show och musikal har amerikanerna »vunnit» över tyskarna långt innan kriget brutit ut. Ett sammanträffande? En slump?
Det är inte ens så att det är tyskarna själva som skapat stereotypen för hur nazister framställts på film ända sedan 1945. I tyskarnas egna filmer är soldater i uniform som folk är mest, inte särskilt snygga eller atletiska. I tyskarnas egna filmer från krigsåren förekommer ingen blond, bredaxlad, sexig Sturmbannführer. Det är i Hollywood som den sexige blonde besten i SS-uniform skapas. Han kommer från Hollywood, inte egentligen från Tyskland.
Man brukar dra slutsatsen (eller hur?) att den som tar hem den militära segern också »skriver historien», och, i förlängningen, bestämmer mode och blir efter den militära segern kulturellt ledande i alla möjlig avseenden. Kausalitet: militär-seger-leder-till-kulturell-dominans, inte tvärtom. Kulturell dominans följer av militär seger. Militär-seger-ger-en-rätt-att-skriva-historien-och-att-formulera-klädmodet-och-så-vidare. Vad händer om man vänder på det resonemanget? Tänk om det istället är så att man inte kan vinna militärt om man inte redan vunnit kulturellt och socialt? Om man sedan hundra år tillbaka (som amerikanerna) hegemoniskt behärskar såväl klädmodet (jeans) som populärkultur (Hollywood, jazz, pop, rockmusik) då kan man i längden helt enkelt inte förlora militärt – så lyder min tes. Den militära segern följer snarare av den redan etablerade kulturella segern, inte tvärtom. En tysk seger i andra världskriget hade helt enkelt varit otänkbar. Tysk schlager, joddling och ompa-ompa-musik hade aldrig vunnit över Dixieland och Elvis, amerikanska jeans hade alltid segrat över lederhosen till slut. Uteslutande med militär makt kan man inte vinna ett världskrig. Med en redan etablerad kulturell hegemoni följer den militära segern i det närmaste med automatik.
Dokumentären Hitlers Hollywood (2017) finns i skrivande stund fortfarande att se på UR Play, månaden ut (Märk! endast månaden ut!), till och med den 31 juli 2020, uppdelad i två entimmeslånga avsnitt (tysk speakerröst, undertexter på svenska):
Del 1. Drama och kärlek
Del 2. Prestigeproduktioner
Filmen i sin helhet på tyska (utan undertexter) på YouTube:
youtu.be/7ullyQhmmPU
Trailer (på engelska) på YouTube:
youtu.be/eAPu5k_1yk4
