Som bekant har jag redan tidigare på denna blogg resonerat en hel del kring ett av stockholmarnas största livskvalitetsproblem numera, de glashala trottoarerna och de istappar och isklumpar som faller från taken vintertid – och faktiskt ibland tar livet av annars fullt friska stockholmare. (Death by Icicle skulle man som sagt kunna kalla detta numera mycket stockholmska sätt att trilla av pinn.)
Och även om man inte får en isklump i huvudet eller halkar omkull och bryter höften tvingas man ändå som fotgängare (också som fotgängare med barnvagn eller rollator) allt oftare ut i snömodden bland bilar och bussar för att trottoarerna numera vintertid regelmässigt stängs av – för att undvika isrelaterade olyckor på trottoarerna. Det är inte bara ett stort irritationsmoment, det där med att tvingas bort från trottoarerna ut i gatan så fort det snöat litet, det innebär förstås också stora problem för biltrafiken och busstrafiken att behöva konkurrera med gångtrafikanter och fotgängare om utrymmet i körbanan.
Alltnog. Nu har man (äntligen) i media börjat rapportera hur mycket alla dessa isrelaterade skador faktiskt kostar oss skattebetalare i kronor och ören:
SVT:s nyhetssajt rapporterade den 17 oktober 2012 (med ett förvånat och liksom nyvaket tonfall) att Stockholms alla fotgängare numera lever minst lika farligt som stadens bilister och cyklister. Av alla som skadas i trafiken på Stockholms gator och torg är andelen »singelolyckor» med gångtrafikanter (det vill säga fotgängare som halkar och faller omkull på glashala trottoarer) chockerande stor: »I fjol skadades 4.735 personer i Stockholmstrafiken. Av dem var drygt 1.500 gående som skadades i singelolyckor, dvs halkade eller ramlade omkull.»
Mer från samma nyhetsbulletin: »Det här är ett stort mörkertal som kommer fram. Polisen räknar dem inte som trafikolyckor», säger Anton Västberg, enhetschef på Trafikkontoret. »Det är första gången vi ser de här siffrorna.»
Det visar sig alltså nu att alla dessa »singelolyckor» bland Stockholms fotgängare på ett år (2008) kostat skattebetalarna en extra halv miljard (SEK 500.000.000) enbart för vård av skallfrakturer, arm- och benbrott, för sjukskrivningar, och så vidare. Det vill säga: glashala trottoarer och fallande istappar utgör inte bara ett stort irritationsmoment i allas vår vardag numera, de kostar oss alla stora pengar. En halv miljard delat med 1.500, det blir... Oj! Varje »singelolycka», varje skallfraktur och benbrott kostar skattebetalarna i snitt mer än 300.000 spänn! Drygt trehundratusen! Nästan en halv miljon varje gång!
Och eftersom dylika isrelaterade »singelolyckor» bland fotgängare egentligen bara inträffar under vinterhalvåret (medan bil- och cykelolyckor inträffar året om), då borde man i statistiken snarast jämföra antalet fotgängarskador på ett år (drygt 1.500) mot hur många bil och cykelolyckor som inträffar under ett halvt år. Då ökar andelen fotgängarskador genast från »bara» en tredjedel (drygt 1.500 av totalt dryga 4.500) under ett kalenderår till gott och väl hälften (drygt 1.500 av totalt dryga 3.000) bara under vinterhalvåret!
Det är som sagt det här med att Stockholms innerstads taklandskap blivit »varmare», med allt fler uppvärmda, inredda, bebodda vindsvåningar ovanpå Stockholms gamla innerstadshus (som tidigare »bara» haft oinredda kallvindar) som förorsakar alla dessa glashala trottoarer och fallande istappar och isklumpar. De varma tak- och terrassytorna får snön att börja smälta för tidigt, när det fortfarande är minusgrader ute i luften, och smältvattnet fryser sedan till is igen så fort det når ouppvärmda trottoarer, stuprör och hängrännor.
Illustrationen ovan, en skylt som varnar för takras, kommer från en av Hyresgästföreningens trycksaker (2011).
Länk till SVT:s nyhetssajt 2012-10-17 (inklusive video 2min24sek):
Fotgängare drabbas värst i Stockholmstrafiken