Jag fick precis nyss senaste numret av arkitekturtidskriften Kritik med posten. På sidorna 8-13 i detta nummer 15 av tidskriften (december 2011) presenteras planerna på ett två våningars penthouse ovanpå f.d. Posthuset på Östermalm i Stockholm (adress: Nybrogatan 57). Detta penthouse ritas av den världsberömde brittiske arkitekten John Pawson. Enligt ryktet åt prins Carl Philip (!).
Jag råkade träffa tidskriftsartikelns författare Peter Hallén häromdagen, och det var han som vid detta tillfälle berättade att det är Carl Philip som förmodligen kommer att flytta in här när allt är klart. (Men prinsens namn nämns inte av Hallén i artikeln. I Halléns artikel antyds det bara att det är åt prinsen man bygger.)
Projektets problem kommer att ha stora konsekvenser för andra liknande påbyggnadsprojekt i Stockholms innerstad i framtiden. Därför vore en offentlig genomlysning av detta hittills helt privata projekt av stort allmänintresse. Och projektets problem är, i korthet:
1. Arkitekten respekterar inte gällande detaljplan - men får ändå bygglovet godkänt
I artikeltexten förklaras att Stockholms stad börjat strunta i tidigare vedertagna regler för vilka slags påbyggnader som tillåts utan ändring i stadsplan. Pawsons påbyggnad kommer inte att vara synlig för fotgängare på Nybrogatan, men den innebär en desto större förändring mot gården: den innebär en helt ny, hela två våningar hög vertikal påbyggnad av gårdens fasad. Husets vertikala fasad blir alltså mot gården två våningar högre än tidigare. Hyresgästerna på Nybrogatan 59 och på Kommendörsgatan 12-18 kommer att kunna se avsevärt mycket mindre av himlen. Deras utsikt kommer istället bestå av en vertikal mur, 6 meter hög, totalt drygt 50 meter lång, nästan helt utan fönsteröppningar. Och de kommer att få avsevärt mindre sol- och himmelsljus. Påbyggnaden kommer att kasta en stor, två våningar hög slagskugga mot alla grannar i kvarteret med fönster mot gården.
Gällande detaljplan (från 1937) tillåter endast yttertak med lutning högst 30 grader. (Gällande detaljplan är dessutom symmetrisk: den tillåter samma slags taklutning mot gatan som mot gården.) Gällande detaljplan tillåter visserligen inredning av den kalla vinden under detta tak, men tillåter alltså inte alls en påbyggnad i flera våningar över det 30 graders yttertak som redan finns idag. Det yttertak som finns idag fyller redan precis ut den maxvolym som gällande detaljplan tillåter. Trots det beviljades tidigare i år denna bygglovsansökan med en helt ny, två våningar hög vertikal vägg mot gården. Skandal!
Men det anmärkningsvärda är inte att en fastighetsägare vill bygga högre och bygga mer än detaljplanen tillåter (det har fastighetsägare velat göra i alla tider). Det anmärkningsvärda är att Stockholms stads tjänstemän inte längre gör sig besvär att ändra i detaljplaner när fastighetsägare söker bygglov. Det anmärkningsvärda är att Stockholms stad numera godkänner stora om- och påbyggnadsprojekt utan att ändra i detaljplanen. När stora om- och påbyggnader godkänns utan en regelrätt detaljplaneprocess (utan utställning av den nya planen, utan möjlighet för grannar att ha synpunkter, etc.) har allmänheten inte längre någon som helst insyn i hur Stockholms byggnadsbestånd förändras. När allmänheten märker vad som skett är det redan försent, om- eller tillbyggnaden är redan genomförd. (Om inte en arkitekturtidskrift hade presenterat projektet i en artikel redan nu hade också jag ställts inför fullbordat faktum, försent.) Detta med att Stockholms stad börjat strunta i sina egna regler (!) för hur bygglovsansökningar skall behandlas innebär i förlängningen ett stort demokratiproblem.
2. Vindsinredningar och takterrasser skapar problem med istappar och hala trottoarer
Men inte nog med att projektet innebär sämre ljusförhållanden (och begränsad fri sikt mot himlen) för alla grannar som redan bor i samma kvarter: också mot gatan förorsakar dylika påbyggnader stora problem; också de stockholmare som inte alls bor i grannskapet utan bara passerar förbi – vanliga fotgängare, vanliga trafikanter – kommer att påverkas.
Det har ju hävdats att en anledning till att vi i Stockholm om vintrarna de senaste åren haft så mycket olyckor med istappar (ibland med dödlig utgång) kan vara att vi i Stockholm systematiskt börjat inreda kallvindar till uppvärmda bostäder. Varma yttertak (och varma takterrassbjälklag) ger ökad snösmältning – närmare bestämt ger snösmältning också när det annars råder minusgrader och snön på taken inte borde börja smälta ännu – och när smältvattnet når de inte alls uppvärmda hängrännorna fryser det till igen och skapar en massa farliga istappar.
I de fall hängrännor och stuprör försetts med värmande elslingor slipper man visserligen isbildning just där, just i hängrännor och stuprör, men vattnet fryser istället till is igen när det rinner ut på marken; det bildar tjocka och glashala iskanor på icke uppvärmda trottoarer.
Förr om åren var vindarna i innerstan nästan alltid oinredda (och takterrasser i innerstan något mycket sällsynt) och istappsproblemet därför mindre. Pawsons projekt för gamla f.d. Posthusets påbyggnad innebär fler varma takterrasser och fler varma yttertak som i sin tur innebär fler istappar och fler glashala trottoarer i Stockholms innerstad i framtiden; innebär istappar som hotfullt kommer att dingla över fotgängarna på Nybrogatans glashala trottoarer.
Om vi skall få bukt med istappsproblemet/istrottoarproblemet i Stockholm måste vi vara mer kritiska mot vindsinredningar/vindspåbyggnader i framtiden. (Jag har bloggat i detta ämne redan tidigare, under rubriken »Tak över huvudet».) Att underkänna f.d. Posthusets påbyggnad vore en bra början.
3. Prins Carl Philip bygger penthouse som skuggar grannarna i kvarteret och skapar illavarslande istappar dinglande över Nybrogatans gångtrafikanter
Man behöver inte vara anti-rojalist för att provoceras av en pikant detalj i sammanhanget: det ryktas att det är prins Carl Philip som skall bo i takvåningen, att det är vår statschefs ättelägg som bygger sig ett penthouse som kastar stor slagskugga mot (vilket medför sämre livskvalitet för) de undersåtar som råkar bo i samma kvarter, och som dessutom skapar farliga istappar som riskerar att falla ned och skada de undersåtar som råkar ha ett ärende förbi på Nybrogatans trottoar. Är det sådant här som våra skattepengar/hovets apanage skall gå till?! Till ett glorifierat svartbygge?! Ett svartbygge med istappar??!! Ett svartbygge som gör Nybrogatans trottoarer glashala i framtiden???!!!
Jag blev ursinnig när jag såg projekt presenteras i tidskriften Kritik i eftermiddags. Vilket godtycke! Jag skiter i om världsberömde john Pawson ritar det hela: också för John Pawson och för Carl Philip Bernadotte skall detaljplanens bestämmelser gälla!
Vad kan ha fått handläggande arkitekt på Stockholms stadsbyggnadskontor att bevilja detta bygglov? En tjusig bjudresa? Vinprovning i Toscana? Träffa världsberömde Pawson i London men samtidigt passa på att äta och dricka gott på exklusiva Londonrestauranger? Jag bara frågar. Eller räckte det med litet kunglig glans för att påverka handläggarens goda omdöme i fel riktning? Handlar det gravt felaktiga beslutet att bevilja detta bygglov »bara» om att det är Carl Philip Bernadotte som skall bo här?
Och tänk på det exempel som projektet statuerar: »Om Carl Philip Bernadotte får göra så, då kan väl jag också få göra så.» Vill vi att alla fastighetsägare i framtiden skall få bygga på våra innerstadsgårdars fasader vertikalt med flera våningar till överallt? Så att fler och fler av Stockholms innerstadsgårdar blir ännu muggigare och mörkare än de redan är? Nästa gång kanske det är din gård som (tack vare Carl Philips exempel) blir muggigare och mörkare. Nästa gång kanske det är du som får en istapp i huvudet för att ännu en kallvind inretts till penthouse. Osv.
Enligt artikeln i tidskriften Kritik är bygglovet redan godkänt (den 26 juli 2011, närmare bestämt).
Projektpresentationen i tidskriften Kritik innebar en smärre chock: det är mitt grannhus som skall byggas på. Ja, jag kommer – om projektet förverkligas – istället för himmel behöva se prinsens anskrämliga nya takvånings två våningar höga baksida (som sagt en vertikal mur, 6 meter hög, totalt drygt 50 meter lång, nästan helt utan fönsteröppningar) tvärs över innerstadsgården var gång jag tittar ut. Ja, jag hör själv till alla dem som ständigt kommer att befinna sig, och leva sina liv (bokstavligen!) i prinsens och det svenska kungahusets slagskugga om projektet förverkligas. Inte någon särskilt kul tanke alls faktiskt.
Appendix 2012: Jag har överklagat till Länsstyrelsen
Jag har överklagat bygglov 2011-07861 till Länsstyrelsen. Överklagandet är daterat Stockholm 2012-01-08. Valda stycken ur skrivelsen till Länsstyrelsen i Stockholms län:
Överklagandet
I ett tjänsteutlåtande daterat 2011-05-13 (sid 2 av 5) föreslår handläggande planarkitekt att bygglov 2011-07861 skall bifallas med följande motivering: »Den sökta åtgärden är planenlig.» Men det är inte sant. Den sökta åtgärden kan rimligtvis inte klassas som »planenlig». Enligt gällande detaljplan är det inte tillåtet att bygga på huset på det vis som man sökt bygglov för.
Enligt den gällande detaljplanen från 1937 (plan 1778) har fastighetsägaren inte rätt att bygga högre mot gården än mot gatan, och samma taklutning (30 grader) skall gälla för gårdsfasad som för gatufasad: detaljplanen är i detta avseende således helt symmetrisk. Posthuset som det står där idag är händelsevis redan lika stort och högt som gällande detaljplan tillåter. Detaljplanen tillåter inte att man bygger två våningar till ovanpå det existerande huset.
I bygglovet 2011-07861 beviljas dock – i strid med gällande detaljplan – en påbyggnad i två plan. Denna påbyggnad har dessutom en sektion som är asymmetrisk – också detta i strid med gällande detaljplan: mot gatan underkastar man sig i bygglovsansökan visserligen gällande praxis (?) med att hålla sig innanför en linje som lutar 45 grader från taklisten, men mot gården vill man genomföra ett så kallat »kontinuerligt taklyft mot gård» (se bilaga utskrift av artikel SvD 2012-01-04) vilket i praktiken innebär en påbyggnad i form av en två våningar hög vertikal vägg.
Påbyggnaden innebär en avsevärd livskvalitetssänkning för oss »berörda». Den två våningar höga nya fasadväggen mot gården kommer att kasta en två våningar hög och drygt 50 meter lång slagskugga över fastigheterna Guldfisken 4, Guldfisken 5 och Guldfisken 22 – som alla tre ligger norr om, och som alla tre delar fastighetsgräns med Guldfisken 18. Alla boende som har fönster mot gården i dessa tre fastigheter kommer därigenom få en sänkt »dagsljusstandard» så att säga. Åskådningsexempel: den som idag bor med fönster mot gården på våning en trappa upp »halkar ned två våningar» vad gäller dagsljusstandard och kommer att få lika litet sol och se lika litet av himlen som han eller hon skulle göra redan idag om han eller hon bodde i källaren, under markytan.
Livskvalitetssänkningen är förstås mest märkbar för dem som bor längst ned. När gårdsfasaden Guldfisken 18 blir två våningar högre, då är det de två nedersta våningarna i Guldfisken 4, Guldfisken 5 och Guldfisken 22 som förlorar mest av den sol och det himmelsljus som man enligt gällande detaljplan från 1937 har rätt till. I synnerhet vintertid, när solen står lågt. (Och vintern är lång i vår del av världen.) I praktiken innebär detta förfarande med »kontinuerligt taklyft mot gård» faktiskt en »kontinuerlig förslumning» av befintliga boendemiljöer. Ett boende med fönster mot gård som enligt gällande detaljplan har rätt till ett minimum av sol och himmel måste rimligen i framtiden klassas som »slum» när det (boendet) plötsligt förlorar sitt minimum av sol och himmel.
Men även de som bor högre upp i husen drabbas av en sänkt »dagsljusstandard» eller minskat »dagsljuskapital» eller hur man nu skall uttrycka det. I synnerhet som många i fastigheten Guldfisken 22 (inklusive undertecknad) endast har fönster mot gården.
Detta vårt »dagsljuskapital» berövas oss med Stockholms stads goda minne, trots att den gällande detaljplanen inte alls ger Stockholms stad rätt att ta vår sol och vår himmel ifrån oss för att godtyckligt, helt utan motkrav, utan motprestation, skänka bort denna vår sol och vår himmel till någon annan.
När det, som i fallet Stockholms stads nya policy för »kontinuerliga taklyft mot gård», inte längre är detaljplanens bokstav som avgör vilka bygglov som beviljas eller inte beviljas blir ju beslutsprocessen offer för godtycke. När varken de boende i kvarteret eller väljarna (eller ens de folkvalda) längre har insyn i vilka bygglov som i strid mot gällande detaljplan beviljas som »planenligt» rutinärenden, eller som »normalt» avsteg från detaljplan »enligt praxis», då blir beslutsprocessen odemokratisk. Godtycke och demokratiunderskott öppnar i sin tur upp för tjänstemannakorruption (nepotism, vänskapskorruption, bjudresor, gåvor...).
I detaljplanen för Guldfisken 18 står att det skall vara 30 graders taklutning både mot gata och gård. Men enligt uppgift (se bilagor) är det »praxis» numera att för fasad mot gata rutinmässigt bevilja 45 graders taklutning. Detaljplanens bokstav gäller således inte alls längre när bygglovsansökningar behandlas av Stockholms stad, det är istället en godtycklig praxis man följer, en praxis som inte står i några papper, som inte klubbats på något stadsplanenämndsmöte, som de enskilda stockholmarna alltså inte kan läsa sig till någonstans att det är denna praxis som »egentligen» gäller för en viss fastighet. Men inte nog med det. Stadsbyggnadsnämnden och Stockholms stadsbyggnadskontor tar sig rätten att »tolka» den gällande detaljplanen ännu friare när det gäller fasad mot gård. Mot gård beviljar man numera enligt uppgift (se bilagor) rutinmässigt påbyggnader i flera våningar som »planenliga», trots att sådana påbyggnader är något som detaljplanen absolut inte tillåter, och något man fortfarande aldrig (!) ens skulle få för sig att bevilja när det gäller fasad mot gata.
Denna asymmetri i hur man »tolkar» gällande detaljplan beroende på om det gäller fasad mot gata eller gård får som direkt konsekvens att de som bor med fönster mot gården behandlas av stadsbyggnadsnämnd och stadsbyggnadskontor som om de vore mindre värda än de som bor med fönster mot gatan. Asymmetrin i tolkningen av detaljplanernas föreskrifter innebär att stockholmarna systematiskt (och rutinmässigt!) delas in i ett A- och ett B-lag beroende på om man har fönster mot gata eller gård. I framtiden är det bara A-laget, de med fönster mot gatan, som kan räkna med stadsbyggnadsnämndens och stadsbyggnadskontorets hjälp och lojala stöd att försvara de boendekvaliteter som man redan, kanske sedan länge, sedan generationer, enligt gällande detaljplan faktiskt har laglig rätt till.
Stockholms stads nya »asymmetriska» policy för att tillåta nya takvåningar i flera våningar utan ändring i detaljplan leder till godtyckliga överföringar av stora värden (såväl livskvalitetsmässiga som ekonomiska) från en fastighetsägare till en annan utan att den fastighetsägare som på detta vis ökar den egna fastigheternas värde på en annan fastighets bekostnad behöver erbjuda någon som helst motprestation eller kompensation till den eller till dem som förlorar på »affären» (att förlora sol- och himmelsljus sänker inte bara livskvaliteten för de boende, det sänker uppenbarligen också fastighetens ekonomiska värde på fastighetsmarknaden). Det är inte rimligt. Det är inte rättvist. Det är godtyckligt och odemokratiskt. Och – godtycke öppnar som sagt i förlängningen upp för tjänstemannakorruption.
Sammanfattning
Bygglov 2011-07861 överklagas av undertecknad av flera skäl: bygglovet överklagas (1) för att påbyggnaden i två våningar innebär en personlig livskvalitetssänkning. Bygglovet överklagas (2) för att en sådan mycket stor livskvalitetssänkning för flertalet berörda inte rimligen skall kunna anses vara »planenlig», det vill säga inte rimligen skall kunna bifallas utan att stadsbyggnadskontoret och stadsplanenämnden gör sig besväret att ändra i gällande detaljplan. Bygglovet överklagas (3) för att godtycket i hur den gällande detaljplanen tolkas leder till demokratiunderskott och öppnar upp för tjänstemannakorruption. Bygglovet överklagas (4) för att asymmetrin i hur gällande detaljplanen tolkas av Stockholms stad delar in stockholmarna i ett A- och ett B-lag med olika mycket skydd för lagstadgade, i detaljplan fastlagda boendekvaliteter.
Jag känner mig bestulen. Och den som i mitt fall utfört själva stölden av »min» sol är inte i första hand fastighetsägaren Guldfisken 18, utan Stockholms stad. Det är ju inte förvånande att ett fastighetsbolag vill bygga så mycket som möjligt och tjäna så mycket pengar som möjligt åt bolagets ägare. Det är desto mer anmärkningsvärt att Stockholms stad bifaller bygglov 2011-07861 utan några som helst motkrav för den byggrätt som tilldelats Guldfisken 18 på grannfastigheternas bekostnad. Det är endast i totalitära stater som enskilda medborgares tillgångar konfiskeras godtyckligt och utan motprestation av överheten. Det borde i en rättsstat vara omöjligt att lägga vantarna på »någon annans» sol och himmel utan lov, utan demokratiskt fattade beslut och utan motkrav.
Det är inte bra om besluten om verkligt stora förändringar i stadens taklandskap är något som lämnas till enskilda tjänstemäns godtycke. Det är inte bra om det inte står skrivet någonstans »vad som egentligen gäller» så att varken vanliga stockholmare – eller länsstyrelsens jurister, för den delen – kan läsa sig till på vilka grunder tjänstemännen avgör vilka bygglovsansökningar som är »planenliga» eller »enligt praxis» respektive vilka som inte är det. Dessutom öppnar ett sådant godtycke som sagt i förlängningen upp bygglovshanteringen för tjänstemannakorruption (vänskapskorruption, nepotism, bjudresor, gåvor...).
Enligt uppgift efterlyser man från Stockholms stadsbyggnadskontor »vägledning» från länsstyrelsen och andra instanser när det gäller hur man skall tolka den nya plan- och bygglagen från 2011 (jämför bilaga utskrift av artikel SvD 2012-04-01):
»Stadsbyggnadskontoret räknar med vägledande domar från länsstyrelsen samt mark- och miljödomstolarna om hur vindar mot gårdar får byggas om mer generöst än förr.»
Bygglov 2011-07861 kommer utan tvekan att bli prejudicerande för framtiden. Undertecknad känner sig därför dubbelt manad att överklaga, dels i sin egenskap av personligen konkret berörd, dels för att ge länsstyrelsen skäl och tillfälle att vägleda Stockholms stad med en sådan av Stockholms stad efterfrågad lämplighetsbedömning av stadens nya takvåningspolicy. Länsstyrelsens bedömning av bygglov 2011-07861 kommer ha vittgående konsekvenser under överskådlig tid.
Stockholms stads nya policy för »kontinuerliga taklyft mot gård» måste framstå som problematisk oavsett vilket politiskt läger man tillhör. Det är en policy som måste framstå som orättfärdig vare sig man anser sig stå till höger eller till vänster på den politiska värdeskalan.
I ett tjänsteutlåtande daterat 2011-05-13 (sid 2 av 5) föreslås som sagt att bygglov 2011-07861 skall bifallas med följande motivering: »Den sökta åtgärden är planenlig.» Det tål att upprepas att det inte är sant. Den sökta åtgärden kan rimligtvis inte klassas som »planenlig». Att som i det aktuella fallet (Guldfisken 18) bygga på ett sexvåningshus med hela två våningar till kan inte rimligen klassas som »rutinärende», som »normalvariation» inom gällande detaljplan, ens »enligt praxis», det måste rimligtvis klassas som en helt ny byggrätt – och en helt ny byggrätt kräver rimligtvis en ny detaljplan, kräver rimligtvis demokratisk insyn i beslutet.
--
Så långt mitt överklagande. Som avslutning några användbara faktauppgifter och klickbara länkar:
F.d. Posthusets adress: Nybrogatan 57, Stockholm
Fastighetsbeteckning: kv. Guldfisken 18
Fastighetsägare: Oscar Properties
Diarienummer för bygglov: 2011-07861-571
Gällande detaljplan: Pl 1778
Gällande tilläggsplaner: 6908 A, 7575 A
Totalt tre stycken besvär har inkommit till Stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Alla tre överklaganden/besvär har vidarebefordrats till länsstyrelsen i Stockholms län.
Svenska Dagbladet om Stockholms framtid med allt fler påbyggnader av samma slag som på Nybrogatan 57:
Högre vindsvåningar byggs i Stockholm
Läs Peter Halléns artikel i Kritik #15 som PDF på nätet:
Jahn Pawson i Stockholms taklandskap
Fotot ovan föreställande f.d. Posthuset vid Nybrogatan 57 kommer från Stockholmskällan, bilden är tagen av N.E. Grundén (1961). Skylten som varnar för takras kommer från en av Hyresgästföreningens trycksaker. Texten ovan har redigerats (information om mitt överklagande till länsstyrelsen har adderats, länkar har adderats, etc.) efter hand efter det att den ursprungliga bloggposten publicerades här den 22 december 2011. Posten ovan senast uppdaterad/redigerad den 1 december 2012.