Med anledning av bankmannen Jacob Palmstiernas nyutkomna memoarer (intervju i SvD) finns all anledning att, här på denna blogg, göra ett återbesök i den ökända Djursholmsvilla som Palmstierna bebodde (och som blev förstasidesstoff) 1989.
1998, nästan tio år efter skandalen och kvällstidningsskriverierna, skrev jag ett par artiklar om fenomenet och varumärket Eurohus, i vilka Palmstiernas Djursholmsvilla (händelsevis just ett kataloghus av fabrikatet Eurohus) användes som åskådningsexempel.
Palmstierna anklagades 1989 för skattefusk eftersom han till sin arbetsgivare betalade långt under marknadsvärdet för villan i hyra (således i praktiken en obeskattad löneförmån; svenska skattebetalare subventionerade i praktiken bankmannens privata bostad). I flera veckor figurerade bilder av Palmstiernas »lyxvilla» i Djursholm (byggd 1978, adress: Frejavägen 12) på alla kvällstidningars löpsedlar. Palmstierna förlorade direktörsposten i SE-banken.
Palmstierna frikändes så småningom, och gjorde så småningom professionell comeback (i en annan bank), men kvällstidningsdrevet och skandalskriverierna 1989 minns folk fortfarande.
Frågorna jag ställde mig i mina artiklar från 1998 löd ungefär så här: hur kan det komma sig att medlemmar av Sveriges eliter (familjen Palmstierna äger och bebor slottet Maltesholm i Skåne, det blir inte mer elit än så) helt förlorar ansiktet om de anklagas för att fuska med skatten, men inte förlorar någon som helst prestige om de bebor en billig, »ful» katalogvilla? (Det var inte för att villan var »ful» som den hamnade på löpsedlarna, skandalen handlade inte alls om arkitektur, bara om finanser.) varför är arkitektritat inte någon självklarhet (längre) när Sveriges eliter bygger nytt i tjusiga Djursholm? Varför är arkitektur (numera) av allt att döma något helt oviktigt för Sveriges eliter? (Djursholm är fullt av »fula» Eurohus.)
Mina försök att ge svar på dessa frågor står att läsa i artiklarna som trycktes första gången 1998, och som numera även återfinns på min hemsida (askergren.com), här och här.
I somras, 2008, uppsökte jag åter – på ren impuls – alla de Eurohus i Djursholm som jag i samband med artikelskrivandet 1998 kartlagt och dokumenterat. Jag uppsökte även Danderyds kommuns offentliga ritningsarkiv för att titta på ritningarna till Villa Palmstierna.
En händelse som ser ut som en tanke: min Eurohussafari i Djursholm sommaren 2008 sammanfaller tidsmässigt ganska väl med utgivningen av Palmstiernas memoarer hösten 2008, men jag var faktiskt i somras inte alls medveten om att Palmstierna snart skulle komma ut med en memoarbok. Nu när hans memoarer kommit ut anser jag att det finns anledning att här på min blogg återvända till Djursholm, till Villa Palmstierna, samt till mina tidigare artiklar om fenomenet Eurohus.
Nedan följer fler bilder på Eurohus i Djursholm, närmaste bestämt nytagna bilder av alla de Eurohus i Djursholm (utöver Villa Palmstierna) som (också) avfotograferades för min artikel om Eurohusfenomenet för tidskriften Bibel 1998. husen har genomgått vissa förändringar i vissa fall (nya fasadfärger, nya takmaterial, etc.) men är i andra fall helt intakta (vitt fasadtegel, svart betongtak).
Eurohusens adresser i tur och ordning:
Frejavägen 12, Djursholm (Villa Palmstierna)
Frejavägen 18a, Djursholm
Frejavägen 18b, Djursholm
Friggavägen 1, Djursholm
Friggavägen 3, Djursholm
Götavägen 25b, Djursholm
Lokevägen 12, Djursholm
Norevägen 4a, Djursholm
Norevägen 4b, Djursholm
Svitiodsvägen 4, Djursholm