2012-10-25

På förekommen anledning: Wilkinson & Pickett Revisited

Jag hör till dem som tyckte att ”The Spirit Level” av Richard Wilkinsons och Kate Pickett (London, 2009; ”Jämlikhetsanden” på svenska) var bland det mest intressanta jag läst på länge när boken kom ut för några år sedan. Jag har omnämnt boken i flera föredrag och artikeltexter sedan dess.

Och jag har i samband med mina omnämnanden av boken även ofta återgett ett av bokens många intressanta diagram. Det diagram som jag då främst använt mig av ser ut så här:



En kort sammanfattning av Wilkinsons och Picketts resonemang: upp till en viss nivå spelar det i ett samhälle, en stat, en nation absolut en mycket stor roll vilken materiell standard medborgarna åtnjuter. Om ens dricksvatten är smutsigt och sjukdomsalstrande, om det inte finns sjukhus eller läkarvård, då spelar det absolut en stor roll för den allmänna ”lyckonivån” att man får tillgång till rinnande vatten och avlopp, sjukhus, vägar och skolor.

Men (och det är nu bokens författare blir kontroversiella i vissa kretsar) när man väl nått en viss materiell miniminivå (den nivå som nationerna i den utvecklade delen av världen redan nått för länge sedan), då spelar det ingen (!) roll för den allmänna ”lyckonivån” om den materiella standarden höjs ännu mer. Det finns det papper på. Det finns det partipolitiskt oberoende internationell statistik som visar.

Finns det då inget sätt att göra medborgarna i en redan någorlunda välmående nation lyckligare än de redan är? Jo, det finns ett sätt, men bara ett sätt (!) egentligen, enligt Wilkinson och Pickett, nämligen att fördela alla resurser och materiella tillgångar mer jämlikt. Stora löneskillnader gör alla olyckligare (också de rikaste blir olyckligare). Små löneskillnader gör att alla mår bättre (också de rikaste mår bättre). Det finns det också papper på. Det finns det också partipolitiskt oberoende internationell statistik som visar. Den enda (!) faktor som det finns statistiskt stöd för att hävda har en bestående verkan när det gäller att påverka människors ”lycka” och hälsa och livslängd och livskvalitet i en positiv riktning när de väl fått sina skolor, sjukhus och vattenledningar är – ökad jämlikhet.

Så långt Wilkinson och Pickett. Och jag tror att de har rätt. Jag tror att de drar precis rätt slags slutsatser från det material de utgår ifrån. De som protesterat mot bokens slutsatser (ofta nog konservativa skribenter och borgerliga tankesmedjor) har inte kunnat åstadkomma trovärdiga motargument, som jag ser det.

Men jag har ändå länge haft en invändning mot bokens upplägg. Det finns en viktig samhällsföreteelse som inte berörs alls i boken, som inte förekommer på ett enda diagram, som inte förekommer alls i texten, och som ändå upptar en mycket stor del av väldigt många människors liv, nämligen – religion. En ateistisk religionsskeptiker som jag själv tycker naturligtvis att det är märkligt att en dylik bok, som är avsedd att avhandla i princip allt som påverkar folks liv till det bättre eller sämre, inte en enda gång snuddar vid det stora samhällsfenomenet/samhällsproblemet religion. Skulle religionen inte ha någon betydelse för samhällens allmänna ”lyckonivå”? Spelar det verkligen ingen roll för den allmänna ”lyckonivån” om folk tror på Gud eller inte?

Jag hade önskat mig åtminstone ett diagram med begreppsparet religiositet-sekularisering på den ena av koordinatsystemets axlar. I Wilkinsons och Picketts bok lyser dock begreppsparet religiositet-sekularisering med sin frånvaro.

Men så, med ens, plötsligt, i det avsnitt av Vetenskapens värld som visades på SVT den 22 oktober 2012, vilken lycka! Precis det diagram jag saknat i Wilkinson och Pickett plötsligt istället på svensk teve! På bästa sändningstid!





Och det var Stockholms universitets Pehr Granqvist som i teveprogrammet förklarade vad det där fina diagrammet med flaggor och moln (se ovan) var avsett att illustrera.

Granqvists forskning går ut på att undersöka religionens psykologi i förhållande till samhällets sekulära trygghetssystem. Och resultatet: i stater och nationer med högt utvecklade välfärdssystem (Sverige, till exempel) är människorna inte särskilt religiösa av sig. I stater och nationer utan offentligt finansierade trygghetssystem (exempelvis USA) är folk mycket mer religiösa. Således beror inte andelen religiösa utövare i en viss population av hur fattiga eller rika folk är i kronor och ören. Både det rika USA och det fattiga Bangladesh är mycket religiösa nationer. Och så vidare...

Mer av Mikael Askergren i ämnet:
Det finns ingen religiös arkitektur (2008)
Why Religion Facilitates Crime and Immorality (2011)