I kölvattnet efter publiceringen av boken Den motvillige monarken, och i synnerhet efter kungens tv-intervju i måndags (SVT 30 maj 2011) börjar svenskarna bli mer och mer uppkäftiga gentemot kungahuset, inte sant – följande bild damp ned i min e-postbrevlåda tidigare idag onsdag i ett massutskick:
När jag för några år sedan på mycket stort allvar försökte reda ut det hypermoderna Sveriges och de hypersekulariserade svenskarnas mycket märkliga förhållande till sitt arkaiska kungahus (läs mer här: Monarchy Rules), då smällde monarkins värde som esoterisk instans alltid högre än dess faktiska, politiska funktion. Då skrattade kungahuset alltid både bäst och sist. När vanliga medborgare häcklade monarkin ryckte andra vanliga medborgare ut för att försvara den så till den grad att kungafamiljen aldrig ens själva behövde uttala sig i saken. (Ett av mina exempel på detta då den gången var rapparen Ken Ring som uttalade sig på ett visst sätt om kungahuset i ett visst sammanhang och vars karriär utplånades och liv förstördes i ett nafs – utan att kungahuset behövde lyfta ett finger: skrattar bäst som skrattar sist, som sagt.)
Jag har tidigare trott att kungahuset inte i grunden skulle skakas av boken Den motvillige monarken. Det trodde jag fortfarande för bara ett halvår sedan, till exempel, då jag skrev ett inlägg här på bloggen med rubriken »Monarchy Still Rules».
Men nu, efter kungens vän Anders Lettström erkänt sina kontakter med organiserad brottslighet är läget ett annat: video SVT 20 maj 2011
99-kronorssedelns upphovsman är än så länge okänd för undertecknad. Den som känner till vem upphovsmannen är får gärna höra av sig.